När en journalist får ett arbete är deras jobb att anpassa arbetet efter målgrupp och för att intressera tittaren använder de olika medel för att förstärka känslorna hos tittaren. Det är viktigt att journalisten försöker fånga känslan som han/hon kände under tiden han/hon var på plats, utan att förvränga eller försköna verkligheten. Därför kan musik och sådana tillbehör vara viktiga för att försöka få tittaren att verkligen känna sig in i situationen, men på en sund nivå. Journalisten bör fortfarande hålla sig till sanningen, för att inte bryta mot de pressetiska reglerna.
När journalister tar hjälp av en såkallad fixare, finns det mycket som man bör tänka på. Fördelarna med dessa är att det har en lokalkännedom som trolgitvis journalisten inte har. De kan även ha kontakter och kunna nå personer på ett annat sätt samt tillstånd att besöka platser eller personer. På så sätt kan journalisten gräva sig djupare och få fler infallsvinklar över en situation. Nackdelarna med dessa fixare finns dock också. Är denna person partiskt eller t.ex. jobbar åt någon annan så kan de välja vad de vill att journalisten ska få reda på och vad de ska få se. På så sätt kan de vända på sanningen på det sättet som de vill att informationen skall komma ut.
För att man ska få en så allsidig rapportering som bara möjligt tycker jag det är viktigt att samla på sig mycket information och material. Man bör prata och intervjua flera personer som inte har någon koppling med varandra och som inte finns till i samma krets. Man bör också besöka fler platser och dokumentera från olika vinklar för att få en så bred helhet som möjligt. Jag tycker också att en journalist har som skyldighet att vara lite påläst innan hon/han ger sig ut på ett arbete. Det tror jag leder till att man som journalist får det ltie klarare för sig och kan därför skilja på sanning och icke sanning till skillnad från en person som kommer helt opåläst. Ett sätt att också ta reda på vilken fakta som är sann är också att som jag nämnde tidigare ha med sig mycket material och många intervjuer tillbaka och jämnföra dessa mot varandra för att sedan kunna skilja på informationen. Jag tror att en av svårigheterna med att jobba som journalist är just en sådan sak som att skilja på sanning och osanning, men däremot så tror jag att det är någonting som man lär sig mer och mer och blir bättre på under tiden som man arbetar.
Det som tas upp i filmen "Your place or mine?" kopplar jag mest till den pressetiska regeln "Ge korrekta nyheter". För just precis det är vad den här filmen handlar om. Hur lätt det är för en journalist att visa något helt annat än verkligheten, och därför inte hålla sig till sanningen. Genom att t.ex. lägga till en sol och förstärka färgerna i klippen kan man helt vilseleda människor och få dem att tro att verkligheten är sådan. Precis det som hände under andra världskriget när man visade reklam från arbetslägrena som om de vore något litet samhälle där människor trivdes och barn sprang runt och lekte. På så sätt var människor utanför helt ovetandes om vad som egentligen hände där inne och därför var människor helt lugna och lurade utav detta.
Bra och insiktsfullt!